Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nisse Nöjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
för alla utmätt, och nykomlingen nedflyttades med ens
från släkting till tjänare.
Nöjd kom strax, och kistan lyftes med förenade
krafter. Därefter anträddes vandringen mot ömans
närbelägna stuga, vars vita knutar skymtade på andra
sidan backen.
Alla vid Djupnäs visste, att öman på Ytter udden
väntade en av hustruns släktingar, som skulle flytta
ut och hjälpa till med gårdens skötsel. Och
naturligtvis önskade man se nykomlingen, vilken skulle bringa
öman en mängd lika stora som oförtjänta fördelar.
Till den ändan hade hela familjen Westergren fattat
posto bredvid vägen. Gumman och hennes båda
fullvuxna döttrar stodo främst, medan de yngre höllo
sig i bakgrunden. Längre bort skymtade mellan
buskarna något rött kring en spetsig näsa, det var
Andersson.
»Jag har väl aldrig sett maken», utbrast Maria
Westergren, när Öman och Nöjd nalkades bärande
kistan. »Det ä en inrättningsgubbe från sta’n, vet jag.»
»Å den har dom skrutit och skrävlat om sen
midsommar», tillade systern. »Nä, håll i mej!»
Öman rodnade. Han hade själv nyss förut funnit
Nöjds yttre tarvligt, men att kalla gubben
inrättningshjon var förolämpande. Medan han gick förbi de
grinande grannarna, sneglade han på Nöjd för att se,
hur rätt de möjligen kunde ha. Den gamles hållning,
hans rödkantade ögon, vilka lågo färglösa och döda i
det fårade ansiktet, och kläderna, som skrynkliga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
