Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
bart därefter smålog han tvivlande. Det var vackert
det där med hoppet, men det var osäkert. Han sade
det utan att skälva på rösten, och det gjorde han,
emedan han redan blivit en annan. Han visste ju
förut, att allt kan hända på havet. Det var heller intet
märkvärdigt som skett, det var något, som skulle så
vara. övertygad därom blundade han igen, och då
såg han oväntat himlen ovanför öppna sig. Ljuset
strålade och en kör av röster sjöng: välkommen,
välkommen !
»Ja, jag kommer», sade Joel och log.
Kring honom ljöd ett oregelbundet ackompanjemang
som från miljoner glasharmonikor. Ett oändligt antal
händer slogo oavbrutet med mjuka hammare mot de
väl stämda glasskivorna. Det var en jubelkör utan
like och Joels leende blev bredare och vackrare.
Plötsligt stannade båten med en tvär duns. Han
öppnade ögonen och såg sig frågande omkring.
Ovanför var mörkret lika tätt och ogenomträngligt men ...
vad var det? Jaså, han låg i ett bälte av drivis.
Dyningen lyfte och sänkte isstyckena, och deras rörelser
därvid framkallade de ljud, han hört. Det var inte
fullt så vackert nu, när han förstod det, men alltid
gott nog åt honom. Så erinrade han sig vem han var.
Han försökte byta ställning, ty det tröttade att sitta
orörlig, men när ban ville lyfta armen, förmådde han
det icke. Sedan han spillt en minut på sökande efter
anledningen därtill begrep han, att den frusit fast vid
relingen. Då samlade han sina krafter och lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
