Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sin far i Australien. Hälften af dessa väl underrättade
sade bestämdt, att han brände sina kol förgäfves, miss
Elisabeth värderade sitt blåa blod högre än han sin pappas
millioner.
Bredvid den presumtive arftagaren till så eller så många
millioner hopsamlade på fläsk, ister och lyckliga tomtköp
hängde mot bordshörnan en australisk boskapskung, i hvars
pösande skjortbröst tvenne jättestora diamanter blixtrade.
Mannens högröda ansikte skvallrade om ett rörligt lif i fria
luften och ett intimt umgänge med whiskybuteljen.
Boskapskungen kände denna sin sårbara punkt, också
berättade man, att han släpade en hel koffert kosmetiska medel
och hudförsköningsoljor med sig. Ingen hade sett eller ens
känt lukten af dem, men alla visste, att de funnos. Detta
drag, åt hvilket man skrattade bakom hans breda rygg,
hindrade emellertid ej, att alla med stor vördnad lyssnade
till hans ord.
N:r 3 eller rättare n:r 1 i sällskapet var m:r Hugh
Strickland. Rentier och världsman förenade han i sin person
alla de egenskaper, som göra en man behaglig för sina
medmänniskor. Elegant utan ett spår af snobbighet, glad
men lugn var han de fyratios räddare, så snart tråkigheten
under den långa resan hotade att öfverväldiga dem. Att
han städse förde ordet faller af sig själft, liksom att de
öfriga passagerarne på samma klass om än litet motsträfvigt
böjde sig för hans vilja.
Utom dessa tre fanns i salongen en ung herre hvars
styrka liksom Simsons låg i håret. Säga hvad man vill
om för långt hår, på en person utrustad med ett dylikt
attribut behöfver betraktaren numera sällan misstaga sig.
— Knådar elfenben, hade m:r Hooker vårdslöst slungat
fram, då någon vid resans början frågat honom om den
unge herrns yrke — det syns på skylten. Praktisk karl,
visitkort onödiga, är annonspelare åt sig själf. — Nu var
den unge herrn på väg till kolonierna, där han hoppades
mycket af de ofördärfvade naturmänniskornas sunda smak
och späckade plånböcker.
Och dessutom funnos de vanliga typerna, hvilka alltid
träffas på en atlantångare: affärsmannen, som förenade
det nyttiga med det nöjsamma, rekreationstrippen med
affärsresan, de permitterade officerarne, hvilka gjorde en
utflykt till kolonierna för att söka arftagerskor, jämte den
unge mannen, hvars förmåga det otacksamma fosterlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
