Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Tolf timmar hade säkert förflutit, innan miss
Elisabeth vaknade ur sin svimning, ty det var åter natt, när
hon slog upp ögonen. Hon låg frusen och genomvåt längst
framme i jollens för och sökte reda sina likt en härfva
hoptrasslade tankar, men fann ingenting annat än en ängslig
fråga: hvad har egentligen händt?
Hon var för trött att anstränga sig och sökte förgäfves
ett svar. Hennes hufvud föll tungt tillbaka mot en planka
och hon låg orörlig fången i ett slags dvala, som hindrade
henne att tänka, men lät henne under de hafslutna
ögonlocken se en hop skugglika gestalter liksom hon också
hörde deras stämmor.
— Hvem släpade kvinnan med sig? frågade buttert
en man längst akterut.
— Lind, svarade en annan enstafvigt.
— Löjtnant Kaas befallde mig...
— Befallde, fräste den förste talaren. — Hvem f-n
frågar efter befallningar, när...
Han stannade tvärt och miss Elisabeth kände en
brännande smärta, icke öfver att vara föremålet för detta
egendomliga meningsbyte, utan öfver den dystra tonen i såväl
frågor som svar.
På samtalet följde en isande tystnad, endast störd af
det ljud, som frambringades, när en våg plaskande
splittrades mot jollens akterstäf. En tidrymd — kanske en kvart,
kanhända en timme, rann bort, sedan sade någon:
— Ingen vet således, hvar vi befinna oss?
Något svar följde ej och den vresiga tystnaden bredde
sig vältaligare än alla nej i världen på nytt öfver båten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
