Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskild välgörenhet i särskilda fall verka godt; och så
länge nöd finnes — och äfven oförvållad sådan kan väl
aldrig komma att alldeles upphöra, huru mycket än
menni-skans makt öfver tillfälligheten under hennes
framåtskridande måste ökas —, skall utan tvifvel också den
barm-hertiga menniskokäi leken med skäl komma att tagas i
anspråk för att mildra vissa tillfälliga yttringar af det onda.
Men om man tror sig genom systematisk utbildning af
välgörenheten, genom mångdubblande af barnhus, hospitaler,
arbetsinrättningar, krubbor o. s. v. kunna åstadkomma en
stadigvarande förbättring, så är detta icke allenast ett
misstag, utan derjemte ett djupt ingripande, förderfligt misstag.
Det kännes tungt att nödgas förklara så många ur den
renaste menniskokärlek härledda inrättningar vara ens i
något hänseende skadliga. Men det är icke rätt att
tillsluta ögonen för något sådant som att de verkligen kunna
vara mycket skadliga. Det är nämligen ögonskenligt —
och detta bekräftas hvarje dag af statistiska erfarenheter —,
att om dylika inrättningar skulle vinna sådan utsträckning,
att genom dem det onda i någon väsentligare mon skulle
afhjelpas, så skulle i följd af deras verksamhet det onda
tilltaga och behof vet af deras anlitande vexa i en ständigt
fortgående skala. Man skall nämligen icke kunna
undvika, att dessa anstalter komma att ingå i befolkningens
framtidsberäkningar; och i denna beräkning skola de som
kunna så blifva hulpne ej längre sjelfva anstränga sig till
undvikande af allt det, som är roten till det onda. Ju
mera man sträfvar att upphäfva de onda verkningarne,
desto mera fruktsamma skola de qvarstående orsakerna
blifva. Ju flera behöfvande som försörjas, desto färre skola
de blifva som taga sig till vara för oförsigtiga äktenskap
eller olofliga förbindelser, som samla något för framtiden
och derför uppgifva njutningen i det närvarande o. s. v.
Och huru rikligt än allmosorna må utfalla, till slut blifva
de ändock, likaväl som statens tillskott otillräckliga;
källådern utsinar och flödet upphör; ingens törst blir fullt
stillad, men de törstandes antal vexer. Men icke blott
befordrar allmosan på detta sätt nödens tillvext och behofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
