Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 17 —
mera... Ni har kanske utbytt ert förra namn mot
ett mera lysande,... ett mera aktadt kan ni inte
bära; ty er far var en hedersman, huru fattigt det
än var för honom.
SOPHIE (afsides).
Min stackars, gamle far! (högt) Nej, jag är ännu
ogift, och min barndomsvän skulle göra mig mycket
ledsen, om han inte kallade mig du, som förr.
hedenius.
Gerna, kära Sophie! Jaså, du är ännu fri?
SOPHIE.
Ja.
HEDENIUS.
Och du är lycklig?
SOPHIE (ansträngdt).
Ja, mycket lycklig... Ser du inte att jag är
glad, att min drägt är lysande? Jag bär juveler på
mina händer... du sade nyss sjelf att jag var vacker
. .. hvad behöfs det väl mera tör att vara lycklig?
HEDENIUS.
Du är ännu upprörd efter skrämseln nyss?
SOPHIE.
Nej! jag är nu alldeles lugn. Men, låt oss tala
om dig. Du är en aktad och kunnig man ... en man
i staten ... inte sant ?
HEDENIUS.
Ja, om en fattig bruksläkare kan kallas så.
SOPHIE.
Du är läkare? Det är ett vackert kall.
HEDENIUS.
Jag älskar det också med lif och själ. Men det
hindrar mig inte från att ha’ många bekymmer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
