Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngvar Nielsen: Telemarken och Tröndelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TELEMARKEN OCH TRÖNDELAGEN
335
fattande ämneskrets från Telemarkens dalar. Världen fick först skåda
dessa i målarnas konst. Sedan kom allt det övriga efter. Då 1844
»Föreningen för norska fornminnens bevarande» började sitt arbete, hölls
blicken i särskild grad riktad på Telemarkens mångfaldiga skatter. I
bild återgåvos de vackra »stabburarna» från Bolkesö tillika med
Hiterdals-kyrkan, och när mera penningar inllöto, grep man sig an med att rädda
den sistnämnda.
«
Det var blott skada, att man då ännu saknade den mera ingående
kännedom om gammal norsk träbyggnadskonst, som längre fram
förvärvades. Följderna härav visade sig också. I stället för att återställa kyrkan
till det gamla, till det, som den en gång hade varit, innan den förföll,
reste man något alldeles nytt och främmande, som ger ett helt annat
intryck än det, som en gammal stavkyrka från Telemarken skulle ge. Som
kyrkan tedde sig under tiden närmast före denna så kallade restaurering,
var den ett märkligt sammansatt verk; med alla sina brister var den dock
då mera intressant än i den gestalt, som den sedan erhöll.
Telemarkens gamla byggnadsstil passade utmärkt ihop med
omgivningarna. Landskapet är här poesi. De oräkneliga dalarna, som skära
varandra, erbjuda många stilla vrår, där naturen är som skapad för
drömliv och där den själv skapat de gamla sägnerna. Långa, djupa
vattendrag fylla dalarna, och de fortsättas av vattenrika floder, vilka ofta kunna
våga de vildaste språng ut över en brant, som belt och hållet insvepes i
yrande skum.
Människoboningarna lågo än gömda nere i de djupa dalarna, än
resta på de flacka högslätterna, där gårdarna kunde ligga nära de gamla
vårdkasarna, som uppförts för att varsko folket, när fienden var i landet,
och för att sammankalla de vapenföra männen. Medan Telemarkens yttre
delar ligga lågt, finnas inne i landet stora sträckor, där gårdarna äro
byggda liögt uppe och där de till och med kunna ligga mycket glest.
Kanske just dessa inre, högtbelägna socknar, Öifjäll, Åmotsdal, Höidalsmo,
liksom Vinje, Rauland och Grungedal äro de delar af Telemarken, där
det gamla längst har bibehållit sig. För övrigt voro också Nissedal och
Fyresdal jämte Vrådal fordom en rik fyndort för de gamla visor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
