Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz von Jessen: Stads- och bondeliv i Mandschuriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock snart, att det en gång har varit plan i den vidsträckta parken.
Under den mylla, som bildats av nedfallna blad och barr, hittar man
här och där en prydlig beläggning av på kant ställda tegelstenar.
Alléerna kunna ännu skönjas, ehuru ungskogen börjar utplåna många spår
efter forna vägar och gläntor. Stora fristående trädgrupper tyckas ha
planterats för att frambringa en förut beräknad och onekligen också
uppnådd skönhetsverkan.
Men säkert ha skogarna omkring Pei-ling och Fu-ling aldrig varit
vackrare än de äro nu, då naturen själv har tagit makten från forna
tiders konst. De mäktiga gamla träden, löv- och barrträd i oredig
blandning, bilda ett svalt valv, ett höganloft, som vilar i djup skugga, och i
vars mångfaldiga gömställen uppe under de täta kronorna och inne i den
högväxta snårskogen en brokig djurvärld lever sitt av människor ostörda
liv. Visserligen höres ingen fågelsång i dessa skogar. Men en befjädrad
skara i starkare färger än de vi känna kvittrar muntert under sin flykt
från gren till gren, och i gräset skrocka metallglänsande fasaner omkring
sina små. Dock, framför allt är det de stora rovfåglarnas skrik man hör.
Över de mandschuiska kejsargravarna kretsar en svärm av falkar och
örnar, som äro platsens härskare och tyranner.
Fu-ling är ej blott det äldsta, utan även det största och vackraste
av de båda minnesmärkena. Vägen dit in genom skogen är en upptäcktsfärd.
Här och där i vildmarken stöter man på ruiner av murverk. Tredelade
portar, stora sagodjur på höga socklar och pelare med inskrifter stå
gömda bland snår och stammar och äro själva täckta med mossa och
gräs. Över en glänta, där det vimlar av röda rosor och vilda,
ljusgredelina svärdsliljor, kommer man fram till en mur av röda stenar; på
många ställen har den vittrat bort, eller vägen går helt enkelt i en låg
backe över dess krön. Följer man muren runt omkring, ser man, att
den på åtskilliga ställen är försedd med omsorgsfullt reglade portar, som
på alla sidor omges av stora drakbilder, vilka äro utförda i brokig
tegelstensrelief och anbragta på muren.
Från dessa portar utgå skogens ännu synliga huvudvägar. Den största
av dem, som i rak linje leder upp till gravens ingång, är på samma
gång den bäst bibehållna. Åldriga träd välva sig tätt över den, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
