Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. H. von Koch: Kulturbilder från det moderna Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
386
geografien
teckningen på 250,000 i inbördeskriget dödade amerikanare). Vid sidan
av denna imponerande armé av namngivna fallna finnes ett monument,
rest åt »tvåtusenetthundraelva okända döda». Det är de från slagfältet
upptagna, aldrig identifierade, som här funnit en gemensam grav, trots
sin namnlöshet ärade, också de, som »fosterlandets martyrer».
II. DEN SVENSKA PRÄRIEN.
Tron på hans lands oändliga möjligheter, som är så karaktäristisk
för amerikanaren, har säkerligen fått sin näring ej minst av livet på
prärien. »Westward ho!» Drag västerut! Detta var den förhäxande lösen,
som för föga mer än hundra år sedan lockade de första skarorna från
östkustens redan kultiverade stater in i det väldiga landets obekanta
inre. Det var havet i väster man trådde till utan aning om de mer än
havet självt öde, oöverskådliga vidder, som, innan man nådde målet, hade
att fot för fot avvinnas vildmarkens inbyggare och naturens makter.
Himmel och gräs, gräs och himmel, en knappt märkbar kurva här och där
på den platta ytan — annars intet, som avbröt den döda, skrämmande
enformigheten — se där vad som mötte Amerikas första dristiga
väster-farare.
Vad är då prärien? Hela det inre av den nordamerikanska
kontinenten från Alleghanybergen i öster till Klippbergen i väster, från
Kanada och de stora sjöarna i norr till Mexikanska viken i söder, upptages
av en enda obruten slätt, som det tar minst två dygn att genomkorsa
med expresståg. Tvärs genom - prärien, i bottnen av dennas bassäng,
banar sig Missisippi väg, »flodernas fader», trög, gul och bred. Från
floden går slätten i en omärklig men stadig stigning å ömse håll. Österut
träffar den jämförelsevis snart sin gräns, men västerut, där den egentliga
prärien utbreder sig, når denna, innan den hejdas vid foten av
Klippbergen, en liöjd, som motsvarar ett alpsanatoriums.
I tältdäckade oxvagnar med få och klumpiga verktyg samt det
primitivaste av bohag drog nybyggaren ut på den obanade prärien för att
efter många dagars irrande utstaka sitt »liomestead», den jordbit på 160
acres, som efter fem års brukning blev hans lagliga egendom. De mödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
