Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
514
• GEOGRAFIEN
ningar och tidskrifter, och medarbetare fattas icke, -— det ser tvärtom ut
som om varje ung brasilianare av naturen vore publicist eller åtminstone
»kåsör», och detta är ju särdeles lyckligt för pressen på en avlägsen ort,
där den är hänvisad till ställets egna resurser. Av detta skäl har det
personliga elementet och privatlivet ett stort rum i tidningarna, och
familjelivet refereras mycket omständligt. Det är ej ovanligt att i en tidning
finna ungefär följande: »Den sympatiska unga damen A. A., värdig maka
till vår aktade vän major B., högtidlighöll i går sin födelsedag. För denna
festlighets behagfulla föremål blev gårdagen, genom de många hågkomster,
som ägnades den unga damen, ett nytt tillfälle till bekräftelse på den höga
grad av aktning och beundran, som tillkommer henne i skötet av vårt
sällskapsliv. Våra uppriktiga lyckönskningar!» Till och med småbarn
kunna i tidningsspalterna få en högtravande lyckönskan. Men denna sed
tillhör ej uteslutande Cuiabå.
I Cuiabå vistas alltid många främlingar, dels från de andra staterna,
dels från Europa, och man är därför i början tveksam, vad som är lokalt
och äkta cuiabanskt i diet och vanor, och vad som är infört. Så t. ex.
uppdukas i stadens hotell av idel välmening till varje måltid en mängd
fisk- och kötträtter, alldeles som i de stora brasilianska hamnstäderna,
en diet, som för mången främling är oförenlig med det heta klimatet.
Om dessa grundliga matsedlar har därför en gammal förståndig
brasilianare sagt: »Vi äta tio gånger för mycket; varje brasilianare äter ju som
en boa!» 1 Måtto Grosso fick jag dock snart lära känna en inhemsk,
naturenlig matordning, och sedan jag tillägnat mig den, kunde jag
sedermera intet bättre begära. På bordet framsättas nämligen en mängd
vegetabiliska rätter, icke blott bönor, farinha, ris, oranger, pumpa o. dyl.,
utan Hera brasilianska rötter och frukter, som det bleve för långt att göra
reda för, i främsta rummet dock »pimenta» eller spansk peppar; av allt
detta, ända till tio olika sorter, tager man samtidigt, och stundom kommer
därtill en liten bit fisk, kött eller ägg. Då min tallrik blivit tom, tager
man strax bort den, och är jag i en familjekrets, räcker mig värden med
samma högtidlighet, som om det vore en bägare vin, ett stort glas vatten,
det rena, klara bäckvatten, som fås överallt liär på höglandet och som
landets barn med en stor åtbörd prisa under benämningen »gostoso!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
