Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFFAREN OCH ÄLVAN.
Han låg på rygg. Han sov så tungt att han ej
väcktes av hästhovar och formännens rop från bron
som gick över ån. Vagn efter vagn, högt lastade
med druvor, gingo över bron på väg uppför dalen
till vinpressen, och varje gång det kom en vagn
var det som en explosion av larm och rörelse i
eftermiddagens lättjefulla tystnad.
Men karlen lät inte störa sig. Hans huvud hade
glidit ner från den hopvikta tidningen, och det
rufsiga, okammade håret hade tovats ihop av ängskavle
och kardborrar från marken som han låg på. Han
tog sig inte vidare bra ut. Hans mun stod öppen och
blottade en lucka i övre tandraden där flera tänder
hade blivit utslagna någon gång. Han snarkade, och
ibland grymtade och stönade han i sömnen. Han var
mycket orolig, slog med armarna, gjorde knyckiga,
halvt krampaktiga rörelser, och ibland rullade han
med huvudet av och an i ogräset. Denna oro tycktes
delvis framkallas av något invärtes obehag och
delvis av solen som sken på hans ansikte och flugorna
som surrade och slogo ner och kröpo på hans näsa,
kinder och ögonlock. Det fanns intet annat ställe
för dem att krypa på, ty resten av hans ansikte var
i 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
