- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
127

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när man är ung och mjuk i kroppen kan man inte
rida mycket utan att få sina ben Htet krökta. Jag
var ju bara tre år då jag började. Han var också
en treåring, nyss inriden. Jag ledde honom utmed
staketet, klättrade upp på det och satte mig gränsle
över honom. Han var en schäckig pony och en riktig
krångelmaka re, men jag kunde göra med honom vad
jag ville. Han förstod visst att jag bara var ett litet
pyre. Somliga hästar förstå mer än man tror.»

I en halvtimme rabblade Ross Shanklin på med
sina hästmi.nnen, men icke ett ögonblick var han
omedveten om den obeskrivliga glädjen att få röra med
handen vid hennes klänningsfåll. Solen gick långsamt
ner i molnbädden, vakteln ropade ännu ivrigare, och
den ena tomma vagnen efter den andra rullade
tillbaka över bron. Sedan hördes en kvinnoröst.

»Joan! Joan!» ropade den. »Var är du, älskling?»

Den lilla flickan svarade, och Ross Shanklin såg
en kvinna, klädd i en mjuk, åtsittande klänning,
komma ut genom grinden från villan. Hon var en smärt,
behaglig kvinna, och för hans tjusade ögon tycktes
hon snarare sväva än gå som vanliga människor.

»Vad har du haft för dig hela eftermiddagen?»
sade kvinnan då hon kom fram.

»Pratat, mamma», svarade den lilla flickan. »Det
har varit mycket intressant.»

Ross Shanklin reste sig och stod där tafatt och
väntade. Den lilla flickan fattade moderns hand, och
hon i sin tur betraktade honom frimodigt och
vänligt, som om hon erkänt att även han var en människa,
vilket var något alldeles nytt för honom. Han tänkte:
en kvinna som inte är rädd. Där fanns icke

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glodandeko/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free