- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
139

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade fadern - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fötter. Hon var förmodligen starkare än du. Eller
kanske du bröt benet och inte kunde komma undan.»

»Onkel Isaac», svarade Josiah, »jag bröt inte benet.
Jag sprang allt vad jag orkade, men hon hann upp
mig, sedan hon jagat andan ur kroppen på mig.»

»Hon hade starkare lungor?» fnittrade onkel Isaac.

»Vi ha varit gifta i fem år nu», sade Josiah, »och
jag har aldrig märkt att hon har tappat andan.»

»Det kommer hon heller aldrig att göra», tilläde
onkel Isaac.

Detta samtal hade ägt rum på den sista tiden, och
dessa olycksbådande utsikter voro mer än Josiah Childs
kunde finna sig i. Han var svag inför Agathas
handfasta metoder, men han var frisk och stark, och för det
långa liv han hade framför sig räckte inte hans tålamod
till. Han var endast trettiotre år och han hörde till
en långlivad släkt. Ytterligare trettiotre år
tillsammans med Agatha och hennes käx var en alltför
ohygglig utsikt. Alltså försvann Josiah Childs från
East Falls en natt. Alltsedan dess hade han ej på
tolv år fått något brev från henne. Inte som om
det varit hennes fel. Han hade sorgfälligt undvikit att
låta henne få hans adress. Hans första postanvisning
skickades henne från Oakland, men under de följande
åren hade han ställt så till att hans remissor voro
avstämplade i nästan alla stater väster om Klippiga
bergen.

Men tolv år och den självsäkerhet som alstrats
av välförtjänt framgång hade förmildrat hans minnen.
När allt kom omkring var hon ju mor till hans gosse,
och det var obestridligt att hon alltid hade menat väl.
Dessutom arbetade han inte så träget nu, och han

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glodandeko/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free