Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade fadern - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ganska stor för sina år, tänkte han. Kanske litet
smal över bröstet, och det berodde väl på att han
växt för fort. Men ansiktet var energiskt och
behagligt, och ögonen påminde om onkel Isaacs. På det
hela taget ett ganska bra exemplar.
»Nej, sir», svarade gossen och lät sågen stanna.
»Var är han ?»
»Till sjöss», lydde svaret.
Josiah Childs kände någonting som var mycket nära
besläktat med lättnad och glädje. Agatha hade gift
om sig — tydligen med en sjöman. Sedan kom en
obehaglig, smygande förnimmelse. Agatha hade
begått tvegifte. Han kom ihåg Enoch Arden, som
läraren läst högt för klassen i det gamla skolhuset, och
han började tänka sig själv som hjälte. Han skulle
uppföra sig hjältemodigt. Ja, det skulle han
sannerligen. Han skulle smyga sig bort och fara med första
tåg till Californien. Hon skulle aldrig få veta att han
varit där.
Men — Agathas New-Englands-moral och
New-Eng-landssamvete! Hon fick regelbundna
penningförsändelser. Hon visste att han levde. Det var omöjligt
att hon kunde ha begått något sådant. Han famlade
vildt efter en lösning. Kanske hon hade sålt det
gamla hemmet, kanske den där gossen var en annans.
»Vad heter ni?» frågade Josiah.
»Johnnie.»
»Tillnamnet, menar jag.»
»Childs, Johnnie Childs.»
»Och er fars dopnamn ?»
»Josiah.»
»Och han är till sjöss, säger ni ?»
Glödande kol.
145
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
