Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förlorade fadern - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sladdra med luffare?» frågade hon gossen, som
tydligen hajade till liksom Josiah.
»Jag svarade bara på hans frågor», försvarade sig
Johnnie undergivet men hopplöst. »Han ville veta ...»
»Och du svarade honom nog», fräste hon. »Vad går
han här och snokar för? Nej, han får ingen mat.
Och du, fortsätt genast med ditt arbete. Jag skall lära
dig, jag, att lata dig, då du skall sköta dina sysslor.
Det skulle inte din far tycka om. Kan jag då aldrig
få dig att bli lik honom?»
Johnnie böjde på nacken, och sågen började gnissla
igen. Agatha tittade vresigt på Josiah. Det var tydligt
att hon icke kände igen honom.
»Packa er i väg», befallde hon barskt. »Här får ni
inte gå och snoka.»
Josiah kände sig förstenad. Han fuktade läpparna
och försökte säga något, men fann att han ej kunde
få fram ett ljud.
»Packa er i väg, säger jag», skrek hon med sin
gälla röst, »annars skickar jag polisen på er.»
Josiah vände sig lydigt om. Han hörde dörren slås
igen, medan han gick nedåt gången. Som i en
plågsam dröm öppnade han grinden, som han hade
öppnat tio tusen gånger, och steg ut på trottoaren. Han
kände sig helt förvirrad. Det var säkert en dröm.
Snart skulle han vakna med en suck av belåtenhet.
Han gned sig i pannan och stannade obeslutsam.
Sågens entoniga klagan trängde till hans öra. Om
den där gossen hade något av den gamla Childsandan
i sig, skulle han rymma förr eller senare. Agatha
kunde ingen människa stå ut med. Hon hade ej för-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
