Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den förste skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uk.
Du har glömt, och du är en narr. Hör, Ala, han är
en narr.
Ok och Un.
Han är en narr!
Hela stammen.
Han är en narr!
Oan.
Jag är ingen narr. Detta är något nytt. Förr, då
ni sjöngo, o män, sprungo ni omkring Stenhällen,
slogo er för bröstet och skreko: »Hai, hai, hai!» Eller
om månen var stor: »Hai, hai! Hai, hai, hai!» Men
min sång är gjord just av sådana ord som ni tala
och är ett stort under. Man kan sitta i grottans
öppning och mumla den många gånger, medan
ljuset försvinner från himlen.
En av stammen.
Ja, han kan sitta så där vid öppningen av vår
grotta också och gör oss förvånade, i synnerhet
kvinnorna.
Uk.
Tig! — Då jag vill göra kvinnorna förvånade, visar
jag dem en vargs hjärna på min klubba eller den
stora stenen som jag kastar, eller också svänger jag
kanske väldigt med armarna eller kommer hem med
mycket villebråd. Vad annat kan en man göra? Jag
vill inte ha några sånger här.
Oan.
Men tillåt mig sjunga min sång för stammen.
Sådant har aldrig funnits förr. De kanske skola prisa
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
