Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I synnerhet förstodo de tre kvinnorna att finna behändiga
vändningar och eleganta uttryck, som i den behagligaste
form sade de djärfvaste saker. En främling skulle icke
ha kunnat förstå, hvad saken rörde sig om, så försiktigt
voro orden valda. Men då den lätta fernissa af
blygsamhet, som hvarje anständig dam är försedd med, blott
täcker ytan, fröjdade de sig högeligen öfver detta
slippriga äfventyr och gladde sig i grund och botten oerhördt,
kände sig riktigt i sitt element och behandlade ämnet
med samma sinnliga glädje, hvarmed en hungrig
läckergom till kock tillagar en annans kvällsmat.
Munterheten återvände af sig själf, ty så lustig
slutade hela historien att förefalla dem. Grefven kom
med ett par något vågade kvickheter, som han dock
yttrade så diskret, att han fick damerna att le. Sedan
kom också Loiseau med några tvetydiga anmärkningar,
som ingen tycktes känna sig stött öfver; den tanken, som
hans hustru brutalt hade uttryckt, då hon sade: »Efter
det nu en gång är hennes handtering, hvarför skulle hon
väl säga nej till honom mera än till någon annan?»,
behärskade dem alla.
Blockeringen blef omsorgsfullt förberedd, som om
det gällt en belägrad fästning. Det bestämdes hvilken
roll, hvar och en skulle spela, hvilka argument han skulle
använda och hvilka manövrer han hade att utföra. En
anfallsplan utkastades, krigsputs aftalades, och den
slutliga öfverrumpling uppgjordes, som skulle tvinga det
lefvande fästet att öfverlämna sig åt fienden.
Blott Cornudet höll sig fortfarande afsides.
De sutto alla så djupt upptagna, att de icke hörde
»Frodiga Lisa» komma tillbaka. Men grefven utstötte
ett sakta: »hysch», som kom dem att se upp. Där stod
hon. En plötslig tystnad uppstod, och en viss
förlägenhet skrämde dem alla från att genast tala till henne,
till dess grefvinnan, som bättre än de andra var van
vid att sno sig genom sällskapslifvets dubbelheter,
frågade: »Nå, var det ett roligt barndop?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
