Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selmer satte sig. Og stolen blev til en for*
undringsstol. Først for ham. Så for oss. Mens
vi så på ham. Med engang var hans smil der.
Morsomt. Givende. Og det strålte inn i uhyg*
gen. Stemmen blev lys som hans leende ord.
«Ja — ja —. Selvfølgelig. Jeg blir her — og
dere der. Du, Arnoldus, kommer hit.» Stor
latter. Selmer reiste sig.
«Da sitter de to toskene ved siden av hver*
andre,» ropte han. Og nikket til oss.
Tilslutt var vi der allesammen ved det vesle
bordet ved vinduet. Dagen seg langsomt innpå
oss. Vi var likegla. Vi hadde vår egen glede å
glede oss over.
Og det var nok for oss.
«
Desember lå bak oss. «Vildanden» gikk i ja*
nuar. Det var som hadde vi famlet oss lang*
somt fremover gjennem en tunnel. Desember
måned. Men januar som ellers betydde dagsly*
set for oss — de bedre inntekter — den blev fylt
med grå skyer — for ikke å si svarte — da
«Vildanden» forsaget. Ikke kunsten men kas*
sen. Desember var ikke den glade juletid for
mangen en stakkar på Bankplassen. Vi hadde
en kasserer. Den uforlignelige P r y t z. Fint*
følende. Med gode øine.
«Kjære Bjørnson,» sa han. «Det er en pine
ikke å ha såpass i kassen, især nu i desember
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
