Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - Syskonkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
SYSKONKRETSEN
De hade varit hemma allesamman
en jul så vacker som i gammal tid
men kommo ej att riktigt talas vid
förrn sista kvälln, vid sista spiselflamman.
Det stora fönstret gnistrade av kyla,
och över deras gård sken månen klart.
De talte öppet om sin egenart.
De hade ingenting att skyla...
Och så till sist, när brasan tagit slut,
de kommo fram till det, de alla ärvt,
till det, som livet kanske mästrat kärvt
men aldrig lyckats plåna ut.
De togo fram föräldrarnas porträtt
från unga år — och fast det blekts av sol,
så stod det ännu kring det som en lätt
och smeksam doft av späd viol.
I dessa mjuka, fina anletsdrag,
som fingo färg av blodets heta strömmar,
fanns det fördolt, som skulle ge en dag
sitt dunkla brus åt bartøns drömmar
och vara med i det, de starkast kände
och snyfta ut i deras nätters gråt
och lära dem att, vad som hände,
så kunde de dock aldrig skiljas åt.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
