Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - Modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
Men satt du med händerna lösa i knät,
så hörde du kring dig en stigande kör,
ett myllrande släkte att ängslas för.
Det var barn, som ropade efter vatten,
då ingen vakade över dem,
det var ungdom, som grät mot en huvudgärd
någonstans där ute i natten,
det var vuxna, som längtade hem
från besvikelsens värld.
Den stam, som sprang ur ditt sköte
och växte sig stark och stor,
gick oro och ångest i möte.
Långt framme i avlägsna led
var du ännu med
som en rolös mor.
Nu är du ju bara ett vissnat kött.
Det var trött. Det är dött.
Men över det fattiga stoftet står
en väldig gestalt
— din kärlek, som ville och mäktade allt
under jordiska år.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
