Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efteråt - Fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
FRÖKEN
Min stygga hosta skall nog tystna snart.
Ja, jag skall dö. Jag vet det visst och klart.
När parken ångar het av sommarblom,
så är min gamla plats vid fönstret tom.
Mitt liv gled mest förbi i bleka dygn
och gav mig blida ord och knappnålsstygn.
Jag tänker på de många år, jag fick,
men det jag minns — det är ett ögonblick.
Ja, du har glömt det! Intet återstår
av mig, mitt varma liv, i dina år.
Och om du minns mig, ler du som man ler
åt någon dräkt, som ingen brukar mer.
En blåsig höstkväll, fylld av fladdrigt ljus,
kom du beslutsamt till mitt tysta hus.
Vi stego upp och gingo sakta ned
i parken, där den svarta stormen kved.
Vi vandrade på våt och vissen jord,
och du kom nära mig med heta ord.
Runtom oss dånade en hopplös höst.
Den stund, jag grät av glädje vid ditt bröst
och tiden för ett ögonblick stod still
— det var den stunden, som jag föddes till.
Det blev ej mer. Mitt liv gick utanför.
Jag viskar dock ett namn den natt jag dör.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
