Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterlämnade dikter - Jag går en stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERLÄMNADE DIKTER
Jag går en stig och måste plötsligt dröja.
Här drunknar blicken i omätlig glans.
Min hembygds blommor hävas som en slöja
mot luftens ogripbara fjärilsdans.
Du vänlighet, som skimrar ur det höga
blågyllne rummet, välvt omkring min värld,
och lyser mot mig ur vart blomsteröga
jag möter på min tysta pilgrimsfärd!
En ro, där allting jämnas ut, är när mig.
Sjung trofasthetens visa, lingonris,
och till min barndoms oskuldsrike bär mig,
hundloka, smultronblom och ärenpris!
På moln av blomsterdoft mitt hjärta glider
mot dou som göt sin värme i min själ.
Blott ljusa ögon såg jag långa tider
och hörde ord som bara ville väl.
Idyllen klingar här i gräsens strängar
ooh jag behöver den för denna stund.
Men långt, långt borta blomma andra ängar
och reser sig en hög och helig lund.
Jag såg den aldrig, men jag kan ej skilja
mig från mitt hjärtas längtan och min tros.
Där blommar offersinnets vita lilja
och doftar dövande passionens ros.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
