Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Som berättar om vad som hände Jenny på artistfesten och vem hon träffade, då hon for hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var inte rädd för livet, och det ska man ju aldrig
vara. Hon var fetlagd, och det är redan en hjälp,
hade en krokig näsa, det ger respekt, ögon så blå,
att det flammade blått kring hela pannan, och det
lägger folk märke till, röd mun på köpet, och så till
krona på allt en vilja som en sats dynamit.
Hon stampade i golvet och ropade:
— Jag vill! Jag vill! Och då ska det gå!
Och det gick. Hon blev bokförerska i herr Mak-
konens bilaffär, och det var hennes första steg ut i
livet. Sen fick hon se Karl Gobsman, och Karl
Gobsman fick se hennes ögon, dem lade han strax märke
till, och Rosa Mull ropade i sitt rum:
— Jag vill! Jag vill! Och då ska det gå!
Och så gick det.
Men när Karl underrättade potatishandlarn om,
att han ville gifta sig med Rosa Mull, så gick det
däremot inte alls.
— Tnu! sa gubben tvärt. Spar, tills du är tretti
år! Det går galant, det! Det gjorde jag! Och då ska
vi tala om Rosa Mull!
En annan än Karl Gobsman skulle nog ha bråkat,
men han hade så mycket att tänka på, och Rosa Mull
var klok.
— Gott! sa hon. Då vänta vi, då!
Och så blev det, men kärleken blev inte svalare
för det, den blev bara rödare och rödare och stod
som en regnbåge över Karl Gobsmans värld, och
så är den säkert vackrast och bäst med! Ja, kanske
till och med sällsyntast!
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
