Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Potatishandlarns dröm och uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En får välan uppföre sig som folk, fast en
drömmer! svarade gumman, medan hon hämtade
sig. Men gubben, som aldrig mer kunde låta bli att
vara artig, och som helt säkert skulle komma att
klappa gamla Döden vänligt på axeln, då färden
begynte en dag på andra sidan, han sträckte nu en
darrande hand emot gumman, klappade matt hennes
arm och viskade:
— Just det, gumma lilla! Just det! Men nu är det
slut med mig! Det är slut nu! På en gång! Jag
känner det.
— Men jag har då välan aldrig hört på maken,
ropade gumman, fullständigt förtörnad. Jag tror, du
är rent besätter, Gobsman!
Gubben viskade:
— Det är hjärtat, gumma lilla! Det är hjärtat!
— Nej, si, aldrig att jag dette tror, Gobsman!
svarade hon. Utan det är vinet, du drack i går kväll!
Och jag tänkte ändå: må det ska vara bra, att
gubben drick vin, just innan han går i sängen. Och nu
ser du, hur det har gått. Det var då alldeles på tok,
att du drack. Det är sanning, det!
Men gubben stönade och jämrade och måste
vårdas på alla sätt. Han hade haft en av de obehagligaste
drömmar, en odekorerad potatishandlare gärna kan
ha, och den hade till på köpet varit åtföljd av
andtäppa.
Han hade nämligen i drömmen sett alla
konungariket Sveriges Vasaordnar hoppa och dansa i
rummet, alldeles som för att retas med honom, och till
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
