Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fina världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm! sa Jenny. Det var fint!
I detsamma körde en bil fram och stannade vid
dörrn, och Karl hoppade ur. I bilen satt en liten
blek, renrakad herre, ytterligt elegant klädd, med
runt ansikte, vass näsa och ögonen omgivna av
mörka ringar. Karl och han pratade Ln i det sista,
och när bilen satte fart igen, vinkade den bleke med
en matt handrörelse.
— Se! Kruckman! ropade Rosa Mull. Det är
Kruckman, Jenny!
— Såå! svarade den lilla damen lugnt, och Rosa
Mull såg undrande på henne, ty för henne var
Kruckman stor och farlig. Men för Jenny var han
bara luft.
Nu trädde Karl Gobsman in.
— Nej, se, Jenny! ropade han och skyndade fram
till henne. God dag, kära Jenny! Det var verkligen
väldigt trevligt att få träffa dig och hyggligt av dig
att ringa upp mig. Hur mår du? Är här inte
trevligt, Jenny, va?
Han klappade om henne, och sen klappade han
om Rosa Mull.
— God dag på dig igen också, kära Rosa! Och
nu känner ni varann! Va? Och Rosa är alldeles
stormförtjust i dig, Jenny! Det är väl roligt ändå,
säg, Jenny! Va?
— Naturligtvis, lilla Kalle!
— Ja, det tycker jag också, Jenny! Det är så
trevligt, när folk äro enkla och naturliga och
hyggliga och tycka om varandra och inte äro höga! Och
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
