Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Potatishandlarns lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der var skoutställning, att Kungsträdgårdens lindar
voro de elegantaste toaletter, att telefontornet på
Brunkebergsåsen var en monter med halsdukar, att
alla fartygsmasterna nere vid kajerna voro behängda
med pariserhattar, och såg han upp i luften, så såg
han bara underkjolar och chemiser som fladdret
av änglar.
Gatorna fylldes av det viskande sorl, som hörts
där inne i kyrkan, den allt starkare vårvärmen och
blomdoften liknade på bästa sätt den ljumma
parfymdoft, som han mindes.
Så att nu hade fina världen spänt sitt kyrkvalv
över gubben, och han var inne.
Men vanligen, medan Jenny gjorde sina uppköp,
lät gubben landån fara utom tullarna numera. Han
for åt Värtan, utåt Haga, över Gärdet.
Och så satt han och drömde i solgasset med
snurrande tummar, medan hästarna trippade långsamt
och kusken gäspade i den starka vårluften.
Gubben såg upp, såg människor, som arbetade på
marken, hörde kråkorna kraxa i himlen, bofinkar
och lärkor sjunga och såg de vita molnen glida och
blommorna vaja och lysa.
— Si, sa han för sig själv och gäspade också.
Det... det är vackert! I naturen! Det är det, det!
Tnu! Det är det!
Och han såg sig förvånad omkring, ty nu hade
han fått så oerhört mycket kultur, den gamle
skojar-gubben, att han till och med upptäckt naturen, som
är det högsta och sista.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
