- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
215

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 49. Oden, såsom nattlig gengångare. Odens jagt. Odens hundar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid hatt på hufvudet (o: Oden Sidhöttur), eller
till häst, ridandes på en hög, svart gångare, hvars
skor i folksägnen gemenligen omtalas såsom smidda
af klart silfver. En häst-sko af Odens gångare, likväl
icke af silfver, utan af jern, förvaras ännu på Wexiö
konstkammare. De nätter, under hvilka Oden gör
dessa ensliga vandringar eller färder, infalla
förnämligast vid de gamla hedna högtiderna, såsom julnatten
och skärthorsdags-natten. Han lider då icke gerna
att menniskor komma i hans väg; ty natten, och
framför allt dessa nätter »höra honom till», Någon gång
talar han dock äfven vänligt till den ensamme och
förskrämde vandraren, som på julqvällen icke uppnått
sitt aflägsna hem, och sägnen vet till och med att
förtälja, huru han låtit denne sitta upp bakom sig
på häst-länden, hvarefter färden gått genom luften,
öfver haf och land och öfver berg och dal, såsom
midnatts-stormen. Spörjer någon den hemlighetsfulle
ryttaren till, hvem han är, så gifver han korteligen
till svar, att han »är en Ockev-vandrare».

1 nära förbindelse med dessa urgamla hedniska
föreställningar, förekomma i Wärend, likaledes ännu
lefvande, en allmän folktro och flerfaldiga sägner om
Oden, såsom en nattlig jägare. Han färdas då
antingen till fots eller till häst, förer vid sidan ett
stort jagt-horn och i handen ett spjut, eller, i den
yngre sägnen, en bössa. Villebrådet som han jagar
är oföränderligen en skogsnufva eller ett
berga-troll, som flyr för honom genom luften, med
utslaget hår och de långa, hängande brösten uppslängda
öfver axlarne. Jagten går öfver skog och berg,
såsom när foglen flyger eller vinden far. Någon gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free