Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 61. Haf-frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som breder sina kläder till torkes». Åfven såga
strandsittarena, att de stundom få se likasom ett
skepp, som far fram och åter på vattnet. Då heter
det efter gammal sägen, att »Haf-frun &r ute och
seglar; nu lagar det sig till ondt väder».
Haf-frun är mest ute och färdas på senhösten.
Hon far då emellan öster- och vester-hafven, och
hvar gång hon färdas fram blir det en blåst, så att
det kan taga omkull husen. När höst- och
vinter-stormarne gå öfver land, heter det derföre, att »nu
flyttar Haf-frun»; »Haf-frun är ute och förer
ondt väder med sig;» »Haf-frun är ute och
far ifrån den ene sjön till den andre.» Hon
färdas således osynlig i höst-stormarne, alldeles som
vi förtäljt om trollen, att de färdas i horfvindan om
våren, eUer såsom natur-vättarne i allmänhet ega
makt att osynligen förflytta sig från ett ställe till
ett annat.
Haf-frun har boskap, som får namn af Haf-fä,
Haf-oxar, Haf-kor. De äro till seendes såsom annat
fä, men större, och ha hvita kroppar med svarta
hufvuden. Någon gång omtalas de äfven såsom
sjö-gröna; i Skåne, vid Kullen, äro de deremot
alldeles svarta, likasom de skånska jätte-korna. Man
har ofta sett sådant Haf-fä stiga upp på stränderna
af sjön Möckeln. Vackra solskensdagar får man ock
se dem komma upp ur sjön och vandra fram och
tillbaka ute på sjelfva vattnet; der vrida de sig och
blänka så rart, och sedan gå de ned igen.
Förklaringen öfver denna naturbild ligger enklast i
böljegången och vågornas glittrande emot solen, långt ute
på ett större vatten. Men han är blott en af fanta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
