Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 83. Djuren såsom mythiska väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Orren ropade ur skogen:
Kare bröder och systrar,
byten kon hvad rätt ar!
hvad ratt ar!
hvad ratt ar!
För, kan tro, han ville också ha sin del i kon. Men
både tuppen, göken och orren ropa, alla tre, sina rop
på samma vis an i denna dag.
Fattade såsom mythiska väsen, hade djuren ännu
icke någon för alltid gifven yttre skepnad. Till
detta skede höra således de sägner om djurens
förvandlingar, hvilka ännu äro gängse i vårt land.
Såsom prof anföra vi en hithörande sägen, upptecknad
i norra Småland, på gränsen till Östergötland.
På den tiden, när Vår Herre och Sankte Pehr
gingo omkring på jorden, hände sig en dag, att de
foro på sjön till att fiska. De hade ingen mat med
sig, utan bara en påse med mjöL När de så hade
fiskat hela dagen, blefvo de sultna (hungriga), och
rodde i land på en holme uti hafsbandet; der gjorde
de upp eld, och Sankte Pehr tog mjöl ur sin påse
och kokade gröt. Ja, Vår Herre och Sankte Pehr
åto af gröten; men Sankte Pehr hade tagit så väl
till, så att när de hade ätit sig mätta, var der ännu
gröt öfver i grytan. Då ropade Vår Herre till sig
foglarne, som summo till och från i vattnet, och
när de kommo, gaf han dem af gröten. Ja,
foglame läto sig väl smaka, och alla blefvo de mätta
och nöjda, så när som bara Lommen. Men
lom-men var oföraöjd, och huru mycket han to fick,
ville han ändock inte gifva sig tillfreds. När han så
inte fann mer i grytan, körde han in hufvudet i Sankte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
