- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Första delen /
340

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 86. Oskära djur - § 87. Djurväsenet efter döden. Kyrkogrimmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu vid början af 1600-talet hette det i Wärend,
att ljusa Ulfsgäld öfver någon, då han på tinget
blef förklarad för fogelfri, så att han saklöst måtte
dödas, såsom man dödar ulfven i skogen. Vargen,
liksom alla andra slags klodjur, synes ock i
hedendomen ha varit offerdjur (jfr. § 36). Ännu
upphänger man i W&rend hans kropp i gamla ekar;
medan hökar, ugglor och andra rof-foglar uppspikas
öfver stall-dörren.

Rörande Svinet finner man i wärendska folktron
spår af ett föreställningssätt, enligt hvilket detta djur
en gång varit betraktadt såsom ohelligt eller oskärt.
Svinet har således onda tydor med sig. Komma
svinen i hör-landet, så mister bonden sin lin-lycka.
Komma svinen, när man mäskar till brygd, så
misslyckas det. Låter någon sitt vatten, der svin legat,
så får han svin-koppor. Rörer en hafvande qvinna
vid svin, så får barnet svin-koppor, eller kommer det
att tala i näsan, så framt icke svinhår läggas i den
första lögen.— I ett förmodligen yngre skifte af
hedendomen uppträder deremot svinet, såsom ett åt
Frö helgadt offerdjur. Julagalten blef då högtidligen
slagtad på jul-afton, och den mythiska Glo-son var
i Freys-kulten en sinnebild af åkerns fruktbarhet (jfr.
§§ 40, 55, 59). I sammanhang med dessa hedniska
offerbruk står då en i Wärend ännu lefvande folktro,
enligt hvilken man, af den slagtade julagaltens lefver
och mjälte, tager förebåd om den blifvande vintrens
längd och öfriga beskaffenhet.

§ 87. Djurväsenet, ifrån början fattadt såsom
mythiskt väsen, hade såsom sådant en tillvaro jemväl
efter döden. Folksägnen omtalar således, på många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:08:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/1/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free