Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 92. Menniskans Vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken, att han, som eger skuggan, skall dö inom året.
Ett liknande föreställningssätt lefver, som bekant,
hos folket i skottska högländerna. Wärendsfolket
tror ock, att en menniska kan bli så syndig, att
hon mister sin skugge. Om mycket syndiga
menniskor heter det derföre, att de icke ha
någon skugge, »emedan de ha så många synder, att
de icke äro värda att hafva någon ande». Sådana,
enligt folktron skugglösa, menniskor omtalas alltid
med uttryck af den yttersta fasa.
Utvecklad till full personlighet, uppträder
menni-sko-själen i wärendska folktron såsom menniskans
Vårdt Vården är ett personligt väsen, en ande, som
följer menniskan hvart hon går, och stundom
uppenbarar sig, antingen som ett lyse (o: litet
ljus) eller såsom menniskans hamn eller
skenbild. Vårdens närvaro kan till och med förnimmas,
icke blott af andra, utan ock af menniskan sjelf, då
hon vandrar ensam ute nattetid. Man nyttjar härom
talesättet: »det följer honom», »han har. lyse
med sig», »han har vård med sig».
Huru innerlig förbindelsen än är emellan
menniskan och hennes vård, kan denne likväl, ännu medan
menniskan lefver, aflägsna sig ifrån henne,
ehuru blott för vissa tillfällen. Vården följer
härvid antingen sin egen drift, eller lyder han
makten af en bjudande mensklig vilja, vare sig
menni-skans egen eller någon annans. Wärendska folktron
antager således, att menniskan kan binda sin vård
och sålunda skilja sig vid honom. Detta sker på
samma sätt, som när man binder Necken (§ 65),
puken, eller någon annan naturvätte. Således, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
