Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Hedna-tro - § 122. Dödingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllensparre, som lat köra bort den runda stenen
ifrån Kungshögen vid Ingelstad, dervid icke blott
miste sina oxar, utan ock att ingen menniska eller
kreatur i gården fick någon ro eller lisa, förran
stenen blifvit återförd till sitt rum igen (§ 34).
Dödingen bibehåller i grafven alldeles samma
böjelser, som han hade på jorden, och njuter der
ännu af det gods och de rikedomar, som
han sjelf gömt eller som med honom blifvit
nedlagda i grafhögen. Det var derföre nordisk fornsed,
att lägga guld och dyrbarheter med den döde på
bålet, och att högsätta eller jorda honom med sina
smycken. De gamla hedningarne plägade, af samma
skäl, lönligen åt sig nedgräfva skatter i jorden, och
vi ha i det föregående sett, huru denna fornsed
ihåg-kommes i den wärendska folktron om Draken, Hönan
och Penga-gasten. Ännu så sent som år 1624,
vittnades inför Konga häradsrätt om en afliden rik
bonda-käring, att »när hon låg på döds-sängen,
be-»fallte hon dem som hennes lik kläda skulle, att de
Ȋndteligen skulle sy fyra bref inne i
hen-»nes klädsel». Dessa fyra bref voro köpebref eller
gårdbref, af hvilka hon således menade sig fortfarande
hafva nytta och gagn. En qvarlefva af detta
forntids-bruk är den än i dag iakttagna wärendska folkseden,
att man hos den döde i kistan nedlägger en
penning, ett folkbruk, som således hvilar på
uråldrig hednisk grund, och som erinrar om ett liknande
skick hos de forntida Romarena.
Såsom i det gamla norden ingenting skattades
så högt som goda vapen, blefvo alltid kämpens
vapen med sin egare lagda på bålet eller nedlagda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
