- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
37

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - § 133. Jättar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Bohuslän, under namn af Jätta-stugor. Grafrören
heta i Wärend Jätta-kummel, Jätta-rör, Jätta-kistor,
Jätta-grafvar
, och bauta-stenarne eller de hedniska
grafstenarne, Jätta-stenar.

Jättarne voro mycket stora och starka, hvaraf
talesätten stor som en jätte, stark som en jätte.
Dertill voro de ock mycket glupska och stor-ätna,
så att deras ofantliga matlust är ett stående drag i
den gamla sägnen. Det heter således, att jättarne
icke blefvo mätta, med mindre än att de fingo en
hel fjerding gröt och en hel fjerding mjölk i hvarje
mål. När de åto, sväljde de all maten på en gång,
»likasom man hyssar in hö i en ladu-dörr». En jätte
i Kinnhult (i Hestra socken af Finveden) gick fram
till folket och bjöd sig till, att han ville skära komet
på deras åker, om han fick en smörgås; men
smörgåsen skulle vara bra tilltagen. Ja, folket redde till en
smörgås, gjord af en stor förninga-kaka, med
en hel mark smör
. Om morgonen var hela åkern
skuren, bunden och riad (krakad). Men jätten hade
vindt allt brämet (ɔ: axen) åt nord, för, kan tro, han
skulle göra på annat vis än folk. Den gamla folksagan
tillgodogör sig ock detta drag, när hon skildrar
jättarnes färd. Ett äfventyr förtäljer, huru vallheren
skulle äta kapp med jätten. Men när jätten förde gröten
till munnen, kastade vallheren deremot sin gröt i en
skinn-frax (ɔ: skinn-väska), som han bundit framman på
bröstet. Han blef således segrare, likasom jätten i sägnen
och sagan alltid låter lura sig af det yngre slägte, som
får namn af folk, till uttryck af en skild nationalitet.

Om jätta-käringarne eller jättarnes qvinnor
berättas allmänt i sägnerna, hvad vi tillförene anmärkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free