- Project Runeberg -  Wärend och wirdarne : ett försök i svensk ethnologi / Andra delen /
301

(1863-1868) [MARC] Author: Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Stam-författning - § 177. Ätta-backen. Gället. Sockna-stämman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sången och bönerna vid den allmänna
guds-tjensten. Såsom det heter i gamla rim-krönikans
berättelse om k. Magnus Ladulås:

»fore högha altare growo the han nider.
huat got man siwnger ella bider,
ther late gud han sin dell aff faa
,
huat got ther görss medhan thz ma staa.»


Den wärendska folksägnen ihågkommer än i dag,
att i äldre christen tid, och innan kyrkorna fingo
klockor, samlade man, efter hedniskt skick, gället
till guds-tjenst genom tutning i horn, och
och man förmenar, att Tutaryd kyrka i Finveden
häraf fått sitt namn. Seden, att vid guds-tjensten,
på hedniskt vis hålla lag och gillen ute på sjelfva
kyrko-gården
, och att der förehafva mål-skjutning
och lekar, har ock i Wärend länge bibehållit sig.
År 1633 hade, i Linneryd, Gudmund Hane ibland
andra skalkar »på kyrko-gården kastat
snö-balder under predikan
». Och i Kinnevalds södra
fjerding bibehöll sig den hedniska seden långt in på
1700-talet. Enligt Sam. Kroks berättelse år 1749
har nemligen »af ålder varit bruk hos dem, att både
för och efter guds-tjensten hålla lag eller
supsamqväm vid kyrkan, vid hvilka skontes föga
Guds hus, att det ju kunde bli ett mål att
skjuta åt
. Spardes detta, så blefvo våken-hus och
korn-hus desto mera igenomborrade, hvartill
vedermälen, tusende-tals, ännu till deras nesa
befindteliga äro.» Seden upphörde först, när den nitiske
kyrkoherden Krok tagit sig före, att, under Trons
sjungande »besöka dem i sina gillen, och — han
fann på kyrko-gården flera sådane.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:09:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gohcwow/2/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free