Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20.
den upptäckt. Dudley blef fångad och dömd till
döden, men benådad med evig landsflykt. Han
öfvertalade mig nu att följa sig. Vi begåfvo oss
Eörst till Frankrike, där konung Frans vid en
tornering förlänade mig riddarslaget. Så drogo vi
vidare till Tysklands käjsarhof, och härunder
vaknade hos Dudley och mig tanken på att utsträcka
vår färd till Jerusalem och den heliga grafven.
Tung var färden, men vi hade ju att sona, Dudley
sitt brott mot sin konung och jag min ätts
blodskuld. Ändtligen nådde vi det fjärran, heliga
landet och böjde knä vid den enkla griften, nu vaktad
af Saracener och om hvilken så många fruktlösa
strider stått. Här angreps Dudley af en sådan
feber, som brukar komma af klimatet. Han dog i
mina armar, och jag bäddade den arme vännens
graf i den heliga jorden. Ensam och trött vände
jag åter. Jag hade nu sett så många länder och
folk, att jag längtade åter till fädernejorden. I norra
Tyskland fick jag höra rykten om hvad som
tilldragit sig hemma, och nu påskyndade jag färden
och landsteg omsider i den gamla Lögarstaden, där
jag träffade Eder, min gamle frände och vän, och
ställde mig i den unge konungens tjänst. Tack
vare Eder fick jag oriof för att fira julen på det
gamla Essgärda, där jag tilibrakt så många
fägne-samma ungdomsdagar.»
Riddar Henrik tystnade, och räckte handen
vördnadsfullt mot den gamle, som tryckte den
kraftigt och såg på honom med en varm blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
