Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
mer, han fann sig själf som en gammal skolgosse,
som aldrig kom längre än i den fjärde klassen —
och i den fjärde kom han väl att sluta sina dagar.»
Den ena generationen hade han fört dit efter den
andra och så fått börja om igen från början. Det
var samma gamla läxa och längre fick han ej
meddela sitt vetande.
Dock, i djupet af hans hjärta glänste en stjärna
fram, som lyste igenom de mörka molnen, som
om-gåfvo honom. Det var tanken på hans ungdoms
kärlek, som han vunnit redan under sin studietid,
då allt syntes soligt och ljust, då hoppet ännu
skimrade med rika löften och alla lifvets gåtor syntes
så lätta att lösa — det är först långt senare man
finner hvilken genomtrasslig härfva det kan vara.
Det var snart tjugo år sedan Gerda Borg och
han funnit hvarandra och gifvit hvarandra sin tro.
De voro af samma lynnen och sinnesart och hade
samma sysselsättning, ty hon var lärarinna i en större
flickskola och hade samma otacksamma släp som
han att bilda uppväxande släkten. Båda voro
öfverens om att se tiden an, hade icke ringförlofvat sig,
det var ju nog med ett utbytt löfte och det hade
stått fast nu under hela decennier, trofast och ärligt.
Gerda suckade väl ibland och tänkte på sin ålder
— men så log hon åt sin ännu vackra bild i
spegeln, nickade leende, och så glömde hon att hon
närmade sig fyrtiotalet.
Men slutligen kom en förändring. Erik hade
sökt en adjunktur i en provinsstad, något som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
