Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Gamla Hamlegården”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvittra fåglarna sina muntra sånger och bidraga att
ge stämning åt lifvet därnere. I gräset ha här och
hvar små grupper slagit sig ned, hyggliga arbetarefamiljer
med barn och matkorgar. Det är långt till
Djurgården och Haga, och därför föredrar man att
intaga sin aftonvard så här i gröngräset i den
närbelägna Humlegården. En och annan manlig
individ har också tagit musik med sig, och fiolen och
dragspelet framlockar mången munter polka eller
kanske också någon välkänd glad Bellmansmelodi.
Barnen springa i kapp med hundarna, njutande af
friheten och uppgifvande väldiga indiantjut. Afsides
ser man kanske ett par vagabonder, ett par
trashankar, ligga framstupa i gräset, då och då
klunkande »svensk nektar» ur en medförd butelj och
tittande sig omkring med slöa blickar.
Klockan lider emot sju och allt mer folk
strömmar till. En del, mest herrar, slå sig ned utanför
Rotundan och dricka punsch och sodavatten, det
senare förvaradt i sådana där rundbukiga flaskor,
som nu för tiden ej längre förekomma, och familjerna
ha sina funderingar på den lilla sommarteatern.
Det är dock möjligt att sommarkvällen är så varm
att publiken drar sig för att sitta inne i den kväfva
salongen.
Så hände en gång under 1860-talet, då Oscar
Andersson låg där med sitt sällskap. Icke en katt
kom, och Andersson var rasande naturligtvis. Han
stod utanför teatern och kikade efter publik. Då
passerade några hedervärda landtbor förbi, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
