Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora Hamngatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA HAMNGATAN.
DIE GROSSE HAFENSTRASSE.
ine Strasse, wie diese, findet man nur in einer
jungen, wohlhabenden und einer grossen Zukunft
entgegengehenden Stadt. Vor langer Zeit war ihre
Nachbarin, die enge „Holländer-“ oder
„Drottninggatan“ die Erste in Gothenburg. Dann baute man
Holzhäuser zu beiden Seiten des Kanales, die
jedoch bald wieder, durch eine Feuersbrunst zerstört,
von stattlichen Steinhäusern ersetzt wurden, die nach
und nach den grossen Hafenstrassen ihr jetziges
Aussehen gaben.
Einer der hervorspringendsten Züge derselben,
welchen unser Bild dem Gedächtniss bewahrt, wird
jedoch baldigst verwischt werden. Ich meine die
himmelstürmenden, mit den dreistöckigen Häusern
sichtbar wetteifernden Brücken, welche über den
Kanal führen. Bei einer früheren Gelegenheit habe
ich dir schon mitgetheilt, dass sie anderen, von
horizontalerer Natur Platz machen sollen. So geht
es, unsere republikanische Zeit will Alles
gleichstellen. Sie legt frech ihre Hand an diese „bestimmt
ausgeprägten, historischen Eigenheiten" , sie stürzt
alles durch das Alter Geheiligte, und wozu alles
dieses? Ja, Alles zu dem lumpigen Zwecke, einige
vernünftige Gedanken zu verwirklichen und dem
Menschengeschlechte Glück und Wohlbefinden zu
bereiten. _
Man kann schwerlich über die grosse
Hafenstrasse, wie über einige Strassen in Paris, eine ganze
Geschichte schreiben. Möglich ist cs, dass Karl X
einst da gegangen, wo jetzt, unsere Damen und
Herren promeniren. Vielleicht zog Gustaf III hier
hinauf, gefolgt, von einer enthusiasmirten Volksschaar,
um auf dem Rathhause die Bürgerschaft zur
kräftigen Vertheidigung ihrer W alle gegen die
anrückenden Dänen aufzufordern. ’Wir übergehen den
sogenannten Björnbergschen Auflauf, wie verschiedene
Schmun-o’lercravalle, die hier stattfanden.^ Eine
glänzende Zukunft träumeud, hat sie dergleichen simple
Erinnerungen längst vergessen, Ireut sich, dass
Bürgerblut nie ihre §teine rüthete, und begnügt, sich,
bis weiter dem bürgerlichen Fleisse eine Lebensader
zu sein.
/Jp.n sådan gata som denna möter oss ej i någon
^ „rutten köping;“ att hon tillhör en ung
välmående stad, som vill blifva stor, det säger oss
första anblicken. Det var en tid, då hon icke fanns:
en sanning, som jag ej skulle påpekat, om jag icke
velat tillägga, att hennes granne, den trånga
Holländare- eller Drottninggatan då var den förnämsta
i Göteborg. Kom sä en tid, då trähus uppfördes
på ömse sidor om kanalen. Konnno så eldsvådor
och förstörde dessa trähus. På ödetomterna
uppfördes prydligå stenhus, och Stora Hamngatan antog
småningom den fysionomi hon nu c ger.
Ett af de mest framstående dragen i denna
fysionomi, sådan vår tafla skall bevara henne åt
minnet, är emellertid bestämdt att med det snaraste
utplånas. Jag menar de himmelsstormande, på
trevåningshusen synbarligen afuudsjuka broarne, som
äro slagna öfver kanalen. Jag har redan vid ett
föregående tillfälle berättat dig, att de skola gifva
plats för andra af mer horizontel natur. Så är det.
Vår republikanska tid vill jemna allt. Han lägger
fräck hand på dessa „bestämdt utpreglade
historiska egendomligheter“; lian omstörtar „det genom
historisk häfd lieliga“, han är er. “varg i veum“,
och hvarför allt detta? Jo allt för det futtiga
ändamålet att förverkliga lörnuftstankar samt bereda
trefnad och lycka åt menniskoslägtet.
Man kan svårligen om Stora Hamngatan, som
om åtskilliga’ gator i Paris, skrifva en hel historia.
Anor af det slaget eger hon icke. Kanske att Karl
X satt. sin fot. på någon punkt, som nu trampas af
de damer och herrar, hvilka der ses promenera.
Kanske att Gustaf III, följd af en hänryckt
folkskara , tågat uppför denna gata, när han gick till
rådhuset, för att tala till borgerskapet och uppmana
det försvara sina murar mot de anryckande
Dan-skarne. Vi förbigå det s. k. Björnbergska upploppet
och lurendrejarekravallerna, för hvilka samma gata
i förflutna dagar var skådeplatsen. Drömmande om
en lysande framtid har hon längesedan förgätit
dylika simpla minnen. Hon är glad, att
medborgareblod aldrig behöft purpra hennes stenar, och hon
STORA HAMNGATAN (NEW . HARBOUR STREET.)
Such a street one does not easily see in any of
those decayed old boroughs; the first look shows
us, that it belongs to a new substantial town,
which will be a large one one of these days. There
was a time, when it did not yet exist: a fact, which
I should not have mentioned, if I had not intended
to add, that its neighbour, the narrow
Holländaregatan (Dutch Street) or Drottninggatan (Quenstreet),
as it is now called, then was the principal street
in Gothenburg. There was once, when wooden
houses were standing on both sides of the canal, a
great fire, which consumed them all. On these
empty building grounds new and statety stonehouse
were erected and thus Stora Hamngatan gradually
acquired the appearance it now has.
One of the most prominent features, which our’
picture is to transmit to posterity, will however soon
be destroyed. Those are the gigantic bridges, which
lead over the canal and whose higlit vies with that of
the surrounding houses. I have already told you that
they are to be replaced by other more horizontal
bridges. And so it is. Our republican time will
level everything and lay hand 011 those „distinctly
marked monuments of history“. This modern spirit
upsets everything sacred by its history, it is a
„wolf in sheep’s clothing“. And to what purpose
all this? Only for the poor purpose of preparing
comfort to man.
It is scarcely possible to write like of some
streets in Paris a whole history about Stora
Hamngatan. Ancestors of that kind it has not. It may be
that Karolus X has trodden some of the places, where
now ladies and gentlemen are walking to and fro,
and perhaps Gustavus III, followed by an
enrap-pured rowd, has marched up this street, on his way
to the townhall in order to animate the citizens to
defend their homes against the hateful Danes. We
will pass over the so called Björnberg rebellion
and the smuggling riots, which took place in this
street. The memory of such simple occurrences is
lost since a long time in the dreams of future
greatness, and well may we be proud, that no blood of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
