- Project Runeberg -  Göteborg med dess omgifningar framställdt i taflor /
Text

(1859-1862) [MARC] [MARC] - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamnen vid månsken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

steine zum Himmel empor streckten. Während ich
mich noch über diese Erscheinung wunderte, näherte
sich ein Mann in eiuer, wie mir schien,
kleidsameren Tracht, als die unserer Zeit. Er blieb vor mir
stehen, augenscheinlich dazu veranlasst durch den
Anblick meines cylinderförmigen Hutes und der
übrigen Kleidung. Ein Gespräch bildete sich, unter
dem cs mir klar ward, dass ich ein Auferstandener
aus längst vergangener Zeit sei. Ich fürchtete,
dieses würde ihn fortschrecken, aber weit entfernt!
Er gab mir höchst artig seinen Arm, mit der
Versicherung, man sei nun so weit gekommen, selbst
Gespenster artig zu behandeln, und erbot sich zu
meinem Führer. Wir wanderten eine lange Strecke
die prächtige Hafenstrasse hinab, welche sich bis
an Stibergsliden ausdehnte. Von dem
fi’egonüber-liegen Ufer erzählte mir mein Gefährte, dass dort
eine recht bedeutende Fabriksstadt aufgeblüht sei.
Später führte er mich in entgegengesetzter Richtung
auf einer eisernen Brücke über die Mündung des
grossen Kanals, den Qvarnberg vorbei, und auch
hier befand sich eine breite Hafenstrasse mit grossen
Magazinen. Weiter ging es über den St.. Erikstorg
und nun vertieften wir uns in Strassen, die auf
den längst trockengelegten Gullbergssumpf gelegt
waren. Welch ein Stadttheil war dort erstanden!
¡stattliche Gebäude, Kanäle, Märkte und üppige
Parkanlagen. Ich dachte an meinen Freund, den
Architekten Strömberg, und wünschte ihn neben mir,
um so seinen schönen, wohldurchdachten Plan
verwirklicht zu sehen. Von diesem neuen Stadttheile
versetzte mich mein Führer zu einem ändern, der
auf den Lewgrenschen Wiesen entstanden. Er nannte
ihn das Athenasum-Viertel, oder etwas dem
ähnliches , denn dort befanden sich alle städtischen
¡schulen und Bildungsanstalten, wie das
naturhistorische Museum, Gemäldegalleri, Industriehalle
u. s. w. Ich erblickte schöne Gebäude, umgeben
von Promenaden, wie auch Spiel- und Tanzplätze
für die Jugend.

Doch leider, mein Freund, krähte diesen
Augenblick ein Hahn, der Cicerone verschwand, und mit
ihm die ganze Erscheinung. Ich selbst befand mich
wieder auf der Landungsbrücke, hüllte mich fester
in meinen Mantel, da die Nacht kühl geworden, und
begab mich heim, um wo möglich diese angenehme
Erscheinung noch einmal träumend zu durchleben.

fabriksskorstenar, som reste sig mot himmelcn.
Medan jag undrade öfver denna syn, nalkades mig en
man, klädd, som jag tyckte, i en mer smakfull
drägt än vår tids. Han stannade framför mig,
ögon-skcnligen förledd dertill genom anblicken af min
cylinderformiga hatt och öfriga utstyrsel. Ett samtal
öppnades, som gjorde det klart för oss begge, att
jag var en gengångare från en förfluten tid. Jag
fruktade, att detta skulle skrämma bort min man;
men långt derifrån! Han gaf mig förbindligast sin
arm med den förklaring, att man nu hunnit nog
långt i hyfsning, för att visa höflighet äfven mot
spöken, och han erbjöd sig blifva min cicerone. Vi
vandrade ett långt stycke nedåt den präktiga
kajgatan, som sträckte sig ända bort emot
Stigbergs-iiden. Om landet på motsatta sidan elfven berättade
min ledsagare, att der uppblomstrat en rätt ansenlig
fabriksstad. Derefter förde han mig åt motsatt håll
på en jernvägsbro förbi stora hamn kanalens
mynning och Qvarnberget. Äfven der var en kajgata
med stora magasinsbyggnader. Färden gick vidare
förbi St Eriks torg, och vi fördjupade oss nu i
gator, som blifvit lagda öfver den uttorkade
Gullbergs-vassen. Hvilken stadsdel, som der uppstått! Ståtliga
byggnader, kanaler, torg o.eli lummiga parker. Jag
tänkte på min vän, arkitekten Strömberg, och
önskade, att. lian hade lefvat, för att se sin vackra,
vältänkta plan så förverkligad! Från denna nya
stadsdel förflyttade mig min cicerone till en annan,
som uppstått på Levgrenska ängen. Han kallade
denna stadsdel Athenäum-qvarteret eller något
dylikt, ty der voro alla stadens skolor och öfriga
bildningsanstalter, t. ex. det naturhistoriska museet,
konstgalleriet, industriutställningshuset o. s. v.,
förenade. Jag såg vackra byggnader, omgifna af
promenader, samt lek- och gymnastikplatser för
ungdomen. ..

Tyvärr min vän, gol i detta ögonblick en tupp;
min cicerone och med honom hela synen var
försvunnen; jag befann mig åter i min egen tid och
ilade hem, för att om inöj ligt, drömma om samma
angenäma syn.

Victor Rydberg.

holmen is situated, long rows of gaslamps, large
masses of houses and many high factory chimneys,
which appeared traced against the sky. While
wondering at this sight a man approached me, whose
dross" was more tasteful than we can see one now
a days. He stopped before me apparently induced
to do so by the look of my cylindrical hat and other
apparel. A conversation ensued, which showed
distinctly that I was a spirit of a by-gone time. I
was almost afraid that would frighten away my
interlocutor. But far from it. He offered me
obligingly his arm, declaring that they were now
sufficiently advanced in good manners to be polite even
to ghosts, wherewith he proposed to become my
guide. We walked a long way down the beautiful
quay, which extended as far as St.igbergsliden. Of
the country on the opposite side of the river my
guide told me, that a considerable manufacturing
town had sprung up. there. Then he conducted me
in the opposite direction to a railway bridge past
t lie mouth of the great harbour canal and Quarnberget
(Windmill-hill). There was also a quay with large
magazins and store-houses. Our road led us further past
St. Eriks’-Square and we dived now into streets which
had been built on the Gullbergs-marshes. What a
town! How it had grown up! Stately buildings,
canals, squares , and shady parks! I thought of my
friend, the architect Strömberg and wished that he
might have lived to see his noble ideas thus
beautifully realized. From this part of the town my guide
conducted me to another, which had been erected
on the Levgren field. He called this part the
Athenaeum quarter or something like it, because there
were all the schools and educational institutions of
the town, as for instance the museum for natural
history, the national gallery of art, the exhibition
building a. s. o. I saw beautiful buildings
surrounded by walks and play and gymnastic grounds for
the young. But unfortunately, friend, a^ cock
crowed at this moment; my guide and with him all
those beautiful sights had disappeared. I found
myself removed back to my own time and hastened
home in order to dream over again, if possible these
pleasant sights.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:14:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotmo/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free