- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
169

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fyrbiträdet Gräsman, hans 4-årige son och min son
Torsten, 20 år gammal.

Det var nästan stilla, men dyningen gick hög från
SV efter blåsten i går. När vi kommit på höjden av
Kopparstenarna — ungefär vid 10-tiden f. m., sprang
vinden plötsligt över på ONO med storm-, åsk-,
regn- och hagelbyar. Som den hårda brisen och den hastigt
växande sjön gjorde det omöjligt att uppnå Sandön
eller återvända till Huvudskär, beslöto vi hålla av åt
Gotland och gå in vid Fårösund, men redan efter
ungefär 3 timmar märkte vi att intet annat var att
göra än att länsa för stormen i ungefär VSV riktning.

Flera svåra brott träffade båten, som dock klarade
dessa förvånansvärt bra. Mot aftonen mellan kl. 5 o.
6 drog vinden sig mer åt ost, och ökade sjön i
oroväckande grad. Hoppet att komma under lä av
Gotländska kusten var nu slut. Enär vi fingo över oss
alltflera och svårare brott och det således tycktes bero
på en nyckfull slump, av vilket nästkommande brott
båten skulle bli nedbruten och sänkt, beslöts att
genom nödsignaler preja en ångare som befann sig i
närheten med kurs rätt på oss, för att rädda livet och
om möjligt även båten. Vi passerade ångaren på 25
meters avstånd. Det befanns vara lastångaren
»Normannia» från Stettin.

Ehuru vi satt vår svenska flagga i halva vantet (på
grund av den svåra sjön) och genom tecken och
anrop läto förstå att vi ville bli bärgade, saktade ångaren
icke ens farten eller gjorde de ombord synliga av
manskapet någon min av att vilja förstå oss eller ens
direkt se på oss, utan fortsatte sin kurs nordvart. Som
ingen annan ångare eller seglare var i sikte, återstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free