| TAL I FÅVITSKO |
|---|
|
"I veten det, bröder och vänner, min mandom har lärt mig försaka den jord, där min ungdom slog rötter och bar sina gröna förstlingsblad. Dock ännu mitt hjärta känner en längtan att färdas tillbaka till tiden jag satt vid Gamaliels fötter ungdomligt allvarlig och även glad. |
|
Jag talade barnsligt, jag var ju ett barn, fast höglärd i allt, som är skrivet, mitt sinne var fullt av de gycklets flarn, som tillhöra ungdomslivet. Och gav mig Gamaliel då en visdomsskrift, och flitigt jag låddes i rullarne läsa, jag ritade av med mitt arga stift i kanten av Gamaliels långa näsa. |
|
Och lönligt ibland, när det led emot natt - jag ville icke mycket min vishet prisa - vid Gamaliels dotters fötter jag satt och läste med henne i fädernas Höga Visa. Vad talar jag, talar jag oförnuft, tillgiven mig det, låten orden fara och hållen det allt såsom vind och luft och tagen eder för fåvitska ord till vara!" |
|
Ja, så har jag tänkt mig apostelns tal en kväll i den gästfrie Gaji sal, men har han ej så kunnat uttala sig, fall, fåvitska, då över mig! |
Inknappat i april 1997 av Bertil Rietz.
