- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
FREDRIKA BREMER
nadstrad och göt gift i dess saft? Du var det, som
väckte inom mig en mänsklig gnista: — vad som fäste
mig vid dig för evigt, var icke din skönhet, din
djärvhet, det var flamman av ett högre liv, som åter och
åter ljungade fram ur ditt väsens åsknatt. — Fåfängt
ville man till aska förbränna din kraft; lik Fænix steg
du upp ur bålet, skakade askan från dina vingar och
trängtade mot ljuset — så flög du från mig — och jag
blev kvar i stoftet; men nu — det blir så mörkt — nu
dör jag nöjd, ty jag vet min död är god för dig; —
hör ännu en bön! — i parken på Ramm är en grotta
— jag har ofta vilat där — den är sval och stilla —
där låt mig bli begraven! Och hör — en likkista står
i ditt hus; dess träd har sugit luften i det hem där du
andas — lägg mig i den. Ah! din hand gör mig gott:
— låt den vila där, tills hjärtat stannat! Farväl Bruno!
Jag sjunker i det tysta, i det mörka, och med mig —
det förflutna! Var lugn — bliv lycklig med din unga
maka! Med mig är allt–––-slut!"
Hagar tystnade. Hennes händer lossnade från
Brunos ; hennes bröst blev stilla, och livets stora skuggbild
— döden, svepte över hennes ansikte den slöja, som
ingen människa upplyfter. Hon andades ej mer.
Månens strålar bleknade. Påskmorgonens första
gryning spridde i rummet sitt ovissa ljus, och dess
rödaktiga skimmer svävade över den förbleknade.
Högtidlig tystnad rådde länge kring henne.
"Död!" utbrast slutligen Bruno dovt, under det han
lutande sig över Hagar, tycktes bestormad av
ångestfulla känslor, "död — därför att hon älskade mig!
Vem blev lycklig av att älska mig? Vem gav jag
glädje? Min mors liv har jag förmörkat — här ligger
min ungdoms trolovade––––och I, olyckliga offer,
vilkas liv jag förspillt, även I uppstigen för att anklaga
mig...! rätt så! I bleka skuggor, kommen och ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
