- Project Runeberg -  Den bästa vägen, . . . Sju sagor /
11

(1880) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fötter, der fläktade en mängd flygfiskar med sina
vingfenor bort bekymren från hans panna, och alla speglade
sig i tronen, som var af den renaste kristall, infattad
med millioner de klaraste vattendroppar, och tronen
visade alla i deras rätta gestalt; de onda sågo vidriga
ut, oaktadt sin skönhet, de goda strålade likt ljus, om
de än till skapnaden voro aldrig så fula.

Hafsguden var iklädd en fotsid klädning af mångfärgade
fiskfjäll, så konstrikt arbetad, att hafvets alla
innevånare hade behöft två tusen år, innan den blef
färdig. Öfver sina skuldror bar han en kappa af
sammanväfda neckrosor, så stor och vid, att milslånga flikar
gungade uppå hafsytan; i handen bar han en spira och
på hufvudet en krona af de purpurrödaste koraller, och
hafsguden var så hög och majestätisk, att fastän tronen,
på hvilken han satt, hvilade på hafsbottnen, så sträckte
sig kronan högt öfver vattenytan, omfluten af hafstång,
som menniskorna kallade det, men det var hafsgudens
långa hår, som höjdes upp och ned af vågorna.

Hafsguden satt till doms, och så hade han suttit
nu i flera hundra år, ty rättvisan går långsamt der
nere liksom på jorden; men nu hade han beslutit att
hvila efter sitt långa arbete. Hun lade spiran ifrån
sig och tog med begge händerna kronan från hufvudet
och lade den i sitt knä; men huru förvånad blef han
icke, då han såg sin krona på det underligaste sätt
förvandlad!

De röda korallerna voro betäickta med svart jord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 13 01:33:44 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grbastavag/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free