Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett rykte hade sedan tidigt på morgonen gått, att han
skulle anlända samma dag.
Främst bland alla stod Maltos, med Zirma vid sin
sida, och i sin hand höll han triumferande nyckeln till
det rum, som, han trodde, inneslöt den förre konungens
lik.
Och när solen stod högst på himmelen, kom den
gamle tiggaren med sin dotter vid handen och ställde
sig bakom alla de andra. För att lyda sin konung
hade han medfört sin skatt, som han hittills dolt för
verldens blickar; men ingen såg henne heller nu, ty
allas blickar riktades utåt floden, der den nye konungens
skepp stolt gungade fram.
Och högt i framstammen på det främsta skeppet
stod konungen, klädd i ett harnesk af guld och med
ett blottadt svärd i handen. Men se! det var icke
någon ny konung, utan densamme, som en gång farit
bort, begråten och välsignad af vännerna på stranden.
Han hade blott velat pröfva vänskapen och derför
kommit arm och eländig, innan han kom mäktig och rik.
Då Maltos såg honom, sjönk han darrande ned på
sina knän, och Zirma böjdes lik en afbruten lilja vid
hans sida, «Och vännerna, som jagat honom från sin
fest, stodo der darrande och med sänkta blickar.
Allt var tyst som i grafven, endast den gamle
tiggaren hördes ropa: — Välkommen, välkommen, o
konung!
Då skeppen stötte mot stranden, stego kämparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
