- Project Runeberg -  berättelser /
15

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nära nio år ha förflutit. Den höga norden ligger ännu
liflös i vintrens kalla armar, men i söder glöda rosor och
dofta myrtenhäckar. En dag i slutet af Mars medförde
bantåget från Turin till Genua en fiolspelare, som sedan någon
tid väckt uppseende i flera af Tysklands städer och som nu
var på väg till — Rom och Neapel. Hans ankomst till
Genua åstadkom en liflig rörelse bland den musikälskande
allmänheten, och några timmar derefter voro alla platser
upptagna på teatern, der han skulle låta höra sig.

Ändtligen nalkas stunden, då den omtalade konstnären
skall visa sig. Teatersalongen är uppfylld af åhörare, som
med mycket stoj och buller gifva sin otålighet till känna.
Allt, hvad staden eger utmärkt af talang och skönhet, synes
på de bättre platserna, och många blixtrande ögon riktas
med otålighet mot ridån, som för att genomtränga den. På
en gång afstannar bullret i salongen. Ridån går upp. En
ung man träder in på scenen och går ned mot rampen —
det är konstnären. Hans ansigte är blekt och af ett ädelt
uttryck; hans panna är hög, hans ögon blå, och det
kastaniebruna håret bildar lockar öfver hela hufvudet. Det
är en nordens son, som öfvergifvit sitt fosterlands snöbetäckta
jord, för att under söderns himmel dricka värme och lif och
i dess lunder hemta glödande inspiration.

En sakta hviskning löper genom salongen vid hans åsyn.
I en loge närmast scenen sitter en ung, ljuslockig qvinna —
också ett nordens barn; hon lutar sig fram öfver barrièren
och fäster sina stora blå ögon på konstnären. Det är Gerda,
och han, som nu står der, ett mål för allas blickar, är Simon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 22 23:49:58 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grberatt/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free