- Project Runeberg -  berättelser /
51

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte förstod mig riktigt. Ser du, det var för din skull, som
jag glömde allt annat i verlden för att samla pengar. Jag
ville att gården skulle bli skuldfri och en god gård, så att
den måtte vara tillräcklig både för dig och en hustru. Jag
ville inte att du skulle bli olycklig, du liksom din far. Han
höll inte af mig han, men han tog mig, derför att föräldrarne
ville så, ty, sade de, hvad han skulle ärfva, det räckte inte
till att lefva på som bergad karl med hustru och barn. Men
så gick det också, som det gick.

Mor Fredrika snyftade bittert och lutade ansigtet mot
Knuts bröst.

— Kära mor, hvarför har du inte förr talat med mig
om detta? Knut smekte modrens grå hår och tryckte henne
till sig.

— Jag tänkte inte på något annat än att få gården
skuldfri, tills du skulle bli stor. Aldrig var jag rädd för
att ditt hjerta under tiden skulle vända sig ifrån mig. Men
nära var det att så hade gått.

— Säg inte så, mor!

— Hvad skulle du också tänka om mig? Aldrig kunde
du hitta på det rätta, när jag inte sade dig det. Men nu
vet du det. Jag ville att du skulle få den, du höll af, hon
må nu vara aldrig så fattig. Jag ville att du skulle ha
tillräckligt för båda, så att du inte skulle komma i frestelse.
Ja, Knut, jag ville att du skulle bli lyckligare du än far.

Knut slog sina armar om gummans hals och log och grät
på samma gång. Efter en stund steg mor Fredrika upp och
torkade sina tårar. -— Och nu gå vi öfver till Backen. Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 22 23:49:58 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grberatt/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free