Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haf noga ögonen på honom. — Men Sven ville aldrig höra
derpå, utan sade: — Bättre tjenare kan jag aldrig få. Karin
talade också ondt om honom, då han kom i huset, men nu
låter det helt annat, sedan hon lärt känna honom, och så
skall det gå med er andra också.
Fem år förflöto, och allt gick framåt. Ingen kunde vara
lyckligare än Sven. En dag, då Sven och Bengt stodo
ensamma i qvarnen, såg Bengt upp från sitt arbete och sade
plötsligt: — Nu har jag varit länge hos er, husbonde.
— Det har du varit, kära Bengt — sade Sven och
nickade hjertligt åt honom, hvarefter han åter såg ned på
sitt arbete.
En lång stund tego begge, men slutligen sade Bengt
utan att se upp: — Jag har tänkt på att flytta nu.
Sven släppte sitt arbete och lät mjölet rinna bredvid.
Han stirrade på Bengt utan att tala.
Bengt fortfor att se ned. — Husbond’ har god tid på
sig att skaffa ny dräng.
— Hvad säger du, Bengt?
— Jag vill fresta lyckan på annat håll.
— Nej, du måste stanna hos mig.
— Det kan jag inte.
— Och hvarför?
Bengt teg.
— Du vill inte stanna?
— Nej.
Sven bet sig i läppen och tillbakahöll en djup suck,
hvarefter han åter började att arbeta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
