Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på honom, liksom ville de bedja för den ångerfulla, som nu
böjde sig ned för honom och tiggde om förlåtelse.
Sven vände sig om och såg på Karin, som låg på knä
och grät. Han förde handen öfver hennes hufvud och sade
sakta: — Du skall stanna hos mig, Karin.
Sven reste henne upp, och hon lutade sitt ansigte mot
hans bröst. Så brast hon ut i ännu häftigare gråt.
När Lars efter en halftimma kom in, sutto föräldrarne
i kammaren på soffan, hand i hand och med samma vänliga
blickar, som Lars varit van vid i det förra hemmet.
Nu blef det andra tider för Sven. Han lefde upp på
nytt igen och arbetade hvarje dag i den nya qvarnen
tillsammans med qvarndrängen. -Nu fick man ständigt se Sven
med leende ansigte, och ofta kunde man till och med få höra
honom gnola en visa.
Sedan den nya qvarnen kom i gång, fick Bengt litet
att göra, ty de flesta malde hos Sven. Äfven på sin
spanmålshandel gjorde Bengt förluster, och när folket såg att det
gick bakut för honom, sade man: — Det, som med orätt fås,
med sorg förgås.
Ingen i hela socknen ville umgås med Bengt. Alla
sågo honom med förakt, och barnen sprungo undan, då han
närmade sig. Beständigt förföljd af otur blef Bengt
grubblande, och med ångest fruktade han att den stund skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
