Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han har fått sin lön — sade en annan.
Ett genomträngande skrik hördes inifrån qvarnen. En
rysning genombäfvade alla, men ingen rörde sig.
Plötsligt såg man Sven tätt under lågorna. Med ett
hopp var han från gluggen inom dörren och rusade in i den
brinnande qvarnen, innan ännu någon förmådde hindra honom.
Nu blef allt tyst, och man hörde blott pumpens afmätta
stampningar och eldens sprakande ljud. Ångest och väntan
stodo att läsa i allas ansigten, och blickarne voro riktade på
dörren, der Sven försvunnit i rökmolnet.
Der syntes han åter igen, och i sina armar bar han Bengt.
Ett sorl gick genom hopen.
Sven lade ned sin börda på stranden. Bengts utseende
var förfärligt. Håret var afbrändt, och ansigtet var svart af
rök och eld. Ena tinningen var blodig. Troligen hade han
i fallet slagit emot en bjelke eller planka.
I sin mössa hemtade Sven vatten och badade Bengts
ansigte. Efter en stund öppnade Bengt ögonen, och då han
såg Sven lutad öfver sig, gick en krampaktig darrning genom
hans kropp. Hans ögon slöto sig, och en sakta rossling
hördes från hans bröst. Bengt var död...
Inom en timme hade qvarnen brunnit ned ända till
vattenytan. Lågorna förtärde trävirket, forsen slukade stenarne
och allt, som icke kunde brinna. Endast nedre delen af
pålarne stodo qvar, och de synas än i dag:
Om någon främling besöker stället, anmärker han helt
säkert att der är lämpligare plats för en qvarn än vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
