- Project Runeberg -  berättelser /
96

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sonens hjerta. Också blef Erik inom några år förledd af dåligt
sällskap och var redan som yngling en skräck för hela
bygden. Han slog sig så småningom på att dricka, och när
han fick sig ett rus, var han vild och oregerlig. Deremellan
var han dock ganska foglig och ångrade, om han förfördelat
någon; men dessa väckelser till det bättre qväfdes åter, när
Erik kom ut bland dryckeskamraterna i bygden.

När fader Per dog, var Erik tjugotvå år gammal, och
då han nu blef herre på gården, började han lefva än vildare
än förut. Hacksta, så hette gården, blef ett tillhåll för alla
utsväfvande sällar från trakten omkring, och ingen månad
förgick, utan att der uppstod krakel och utdelades blodviten.
Folket i socknen sade också om Hacksta-Erik, att han ensam
gaf länsmannen lika mycket att göra, som alla öfriga
socknebor till samman.

Fader Per hade låtit gårdsbyggnaderna förfalla, af
fruktan för kostnader. Derför beslöt Erik, två år efter fadrens
död, att bygga om gården. De gamla byggnaderna lågo
uppe i en björkbacke, men Erik ville nu flytta ett stycke
ned på flacka fältet, »ty», sade han, »jag vill att man på
långt håll ska kunna se, när det lyser på Hacksta, för då
kan man alltid vara säker om att der få sig ett glas».

Fram på sommaren var boningshuset färdigt, och Erik
hade bjudit en mängd folk för att viga in det. Den stora
salen hade ännu icke blifvit försedd med tapeter på väggarne,
men der samlades ändock gästerna till ett antal af omkring
trettio, mest unga karlar och flickor. Bränvin, punsch och
öl lifvade sinnena, och när sedan de båda spelmännen lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 22 23:49:58 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/grberatt/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free